Recension Ekonomistas: Robert Östling om Tak för fattigdom
april 4, 2016 Lämna en kommentar
En stor del av boken är en pamflett för ökad jämlikhet och framförallt för att den (relativa) fattigdomen inte ska tillåtas att fortsätta öka. Anderssons främsta argument för detta är helt enkelt att alla barn och unga i Sverige ska ha så lika möjligheter i livet som möjligt och inte begränsas av sina föräldrars resurser. En stor del av boken handlar dock om hur en ökad fattigdom påverkar välfärdstaten. En grundbult för att förstå resonemanget är två relaterade idéer om välfärdsstaten som jag tycker mig skönja i flera av Anderssons skrifter.
Den ena idén är att medelklassens stöd för välfärdsstaten inte bygger på solidaritet, utan egenintresse. Så länge det finns en stark tilltro till att välfärdsstaten effektivt levererar välfärdstjänster av god kvalitet stödjer medelklassen systemet. Stödet för välfärdsstaten eroderas om medelklassens (upplevda) välfärdsnivå sjunker, till exempel på grund av att sjunkande skatteintäkter tvingar fram besparingar i välfärden eller om en större andel av välfärdstjänsterna konsumeras av andra grupper.
Den andra nära besläktade idén är att välfärdsstaten inte omfördelar så mycket mellan individer, utan främst omfördelar över livscykeln. Vi är villiga att betala skatt idag för att vi förväntar oss äldreomsorg, hälsovård och pensioner i en avlägsen framtid som lever upp till det vi en gång betalade i skatt. Detta innebär att stödet för välfärdsstaten inte bara är avhängigt kvaliteten och omfattningen på de välfärdsstjänster som levereras just nu, utan vad man tror den kommer leverera i framtiden. Stödet för välfärdsstaten idag beror därför på förväntningar om framtida skatteintäkter, men också framtida väljares vilja att via skattsedeln tillhandahålla välfärdstjänster. I den generation som nu går i pension tycks det till exempel finnas en besvikelse över att detta samhälleliga kontrakt över tid inte har upprättshållits — t.ex. skrev Lars Åberg i SvD häromdagen att han ”nödgas inse att systemet inte kommer att ta hand om mig på samma sätt som jag tagit hand om systemet”.
Läs hela recensionen här