Seminarium Tankesmedjan Tiden 24 maj om Tak för fattigdom

Fattigdomen har ökat i Sverige, samtidigt som fler blir rika. Vad får en sådan isärdragande utveckling för konsekvenser för enskilda, för samhället, för demokratin? Välkommen på frukostseminarium där Dan Andersson, författare och fd chefekonom på LO, berättar om sin bok ”Tak för fattigdom”.

Läs om seminariet här

Ny rapport: Tillbaka till framtiden

Den svenska statsskuldens andel av bruttonationalprodukten har mer än halverats på mindre än två decennier under hurrarop från politiker och ekonomer. Men är det verkligen rätt att jubla så mycket över att det offentlig- finansiella kapitalet utvecklats väl? En ekonomis livskraftighet beror ju på så mycket mer, till exempel på att det finns en utbyggd infrastruktur och bostäder på orter där det efterfrågas arbetskraft, att människor är välutbildade och har de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden, att det finns en fungerande rättsstat, tillit mellan människor och mycket mera. Även dessa företeelser kan beskrivas som kapital: realkapital, humankapital, institutionellt kapital och socialt kapital.

Det finns många indikationer på att Sverige inte har förvaltat dessa kapital lika bra som det offentlig-finansiella. Det rapporteras flitigt om förseningar i trafiken, brist på bostäder och fallande skolresultat hos svenska elever.

Hur kommer det sig att dessa kapital utvecklats sämre än det offentlig-finansiella? I denna rapport till projektet Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik, skriven av LOs före detta chefsekonom Dan Andersson och LO-ekonomen Sebastian de Toro, framförs att en tänkbar orsak är att de här kapitalen inte mäts och redovisas på ett systematiskt sätt.

 

Läs ”Tillbaka till framtiden” här

AiP: Gränskontroller eller jobben – sympatierna för SD minskar

LO-män återvänder nu till Socialdemokraterna. Förra senvåren sympatiserade bara 38,5 procent med Socialdemokraterna och hela 31,5 procent gav sitt stöd till Sverigedemokraterna. Men i SCBs majundersökning 2016 har stödet i gruppen för SD minskat till 24,3 procent. S-sympatisörer har ökat till 45 procent.
I ”Så fick Sverigedemokraterna makt”, (redovisad i AiP 20140617) visar jag att det är tre faktorer som styr sympatierna för SD. Två faktorer rör livsvillkoren i kommuner och valdistrikt. Det är konkurrens om knappa resurser som jobb. För det andra ekonomisk marginalisering, det vill säga låga inkomster. Den tredje faktorn är intolerans och ovilja att acceptera invandring.

En del tolkar det som att det är arbetarmännens värderingar och efterfrågan på politik som ökat stödet för SD. Forskningen visar att det är utbudet av politik och den verklighet väljarna möter som förändrats, inte så mycket efterfrågan på högerpopulism.

Läs artikeln här

 

DI Debatt: Sverige behöver ett nytt budgetsystem

Finanspolitiken står inför större vägval än bara om överskottsmålet ska ersättas med ett balansmål. För att det ska bli tydligt vilka prioriteringar som är bäst för Sverige behöver statsbudgeten få också en balansräkning, anser Dan Andersson och Sebastian de Toro.

Under de senaste dagarna har debatten om de offentliga finansernas skick blossat upp på nytt. Diskussionen har dock ett fundamentalt problem. Den utgår från att överskott i de offentliga finanserna är den viktigaste frågan för vår ekonomi. Vad resurserna används till och hur vårt samhälle utvecklas på lång sikt lyser med sin frånvaro.

I en ny rapport som publiceras i dag, ”Tillbaka till framtiden – hur en bättre redovisning av samhällets tillgångar och skulder kan höja Sveriges välstånd”, visar vi att dagens budget- och redovisningssystem är fel utformat för att ge politiker och allmänhet korrekt information om hur det går för svensk ekonomi på lång sikt. BNP kan utvecklas kraftigt under några år samtidigt som arbetskraften slits ut. Statsbudgeten kan gå med överskott samtidigt som vägnätet faller samman eller skolresultaten störtdyker.

Läs hela artikeln här

Krönika Skånska Dagbladet: Eu­ro­pa på far­lig kurs

EU:s po­li­tik leder till kon­flikter mel­lan länder och grupper istäl­let för fred och sam­ar­be­te. Eu­ro­pa be­höver en ny dag­ord­ning med trygg­het och ut­veckling stället för kon­kur­rens och skill­nader.
Den 23 juni folk­om­röstar britterna om Stor­bri­tan­ni­ens med­lem­skap i Eu­ro­pe­iska uni­onen. Pre­mi­är­mi­nis­ter David Cameron ut­löste om­röstningen för att av­leda kri­tiken bland kon­ser­va­tiva väl­ja­re mot EU och den egna kon­ser­va­tiva po­li­tiken. Men ock­så för att minska stödet för det hö­ger­ra­di­kala starkt Europakritiska UK Inde­pen­dence Party (UKIP) med Ni­gel Far­age.

För­si­dans ”Bri­tain stronger in Eu­ro­pe” var för ett år se­dan i klar le­dning. Nu visar nå­gra un­der­sök­ningar på en ma­jo­ri­tet för nej­si­dans ”Vote to leave”. Flyk­ting­krisen och pro­blemet för euron ökar britters skep­sis mot det eu­ro­pe­iska pro­jektet me­nar tid­ningen The Economist.
EU-an­häng­a­re un­der­skattar ut­vecklingen i Tysk­land, där EU:s starkaste po­li­ti­ker An­ge­la Merkel för­lorar väl­ja­rnas stöd. De un­der­skattar vad som händer i Sve­ri­ge där allt­fler 65+ är oro­liga för sin trygg­het och på två år en­ligt SCB för­dubblat sitt stöd för SD.
Kri­tiken mot EU:s re­gler­ingar och ut­vidgning kommer inte främst el­ler bara från dem som ut­sätts för kon­kur­rens, från dem som av egen­in­tres­se är tvek­samma el­ler från in­vå­na­re med min­dre in­for­ma­tion och otrygga jobb. Om EU fun­gerade väl skulle de väl­in­for­me­rade EU-med­bor­ga­rna som stöder EU vara nöjda med ut­vecklingen. Så är det inte.

 

Läs hela krönikan här

Recension Ekonomistas: Robert Östling om Tak för fattigdom

En stor del av boken är en pamflett för ökad jämlikhet och framförallt för att den (relativa) fattigdomen inte ska tillåtas att fortsätta öka. Anderssons främsta argument för detta är helt enkelt att alla barn och unga i Sverige ska ha så lika möjligheter i livet som möjligt och inte begränsas av sina föräldrars resurser. En stor del av boken handlar dock om hur en ökad fattigdom påverkar välfärdstaten. En grundbult för att förstå resonemanget är två relaterade idéer om välfärdsstaten som jag tycker mig skönja i flera av Anderssons skrifter.

Den ena idén är att medelklassens stöd för välfärdsstaten inte bygger på solidaritet, utan egenintresse. Så länge det finns en stark tilltro till att välfärdsstaten effektivt levererar välfärdstjänster av god kvalitet stödjer medelklassen systemet. Stödet för välfärdsstaten eroderas om medelklassens (upplevda) välfärdsnivå sjunker, till exempel på grund av att sjunkande skatteintäkter tvingar fram besparingar i välfärden eller om en större andel av välfärdstjänsterna konsumeras av andra grupper.

Den andra nära besläktade idén är att välfärdsstaten inte omfördelar så mycket mellan individer, utan främst omfördelar över livscykeln. Vi är villiga att betala skatt idag för att vi förväntar oss äldreomsorg, hälsovård och pensioner i en avlägsen framtid som lever upp till det vi en gång betalade i skatt. Detta innebär att stödet för välfärdsstaten inte bara är avhängigt kvaliteten och omfattningen på de välfärdsstjänster som levereras just nu, utan vad man tror den kommer leverera i framtiden. Stödet för välfärdsstaten idag beror därför på förväntningar om framtida skatteintäkter, men också framtida väljares vilja att via skattsedeln tillhandahålla välfärdstjänster. I den generation som nu går i pension tycks det till exempel finnas en besvikelse över att detta samhälleliga kontrakt över tid inte har upprättshållits — t.ex. skrev Lars Åberg i SvD häromdagen att han ”nödgas inse att systemet inte kommer att ta hand om mig på samma sätt som jag tagit hand om systemet”.

 

Läs hela recensionen här

Folkbladet debatt: Låga löner påverkar hälsan

FOLKBLADET DEBATT Shukria, Setareh, Zahra, Sima, Sakina och Azita är namn på Afghanska kvinnor. Hur deras liv utvecklas i Sverige bestämmer deras barns livsvillkor. Målsättningen bör vara att hälften av alla barn till asylflyktingar ska komma så långt sina studier att kan de bli antagna till en högskola eller universitet.

Jämställdhet är ett nav för samarbete mellan män och kvinnor. Det är också en förutsättning för en gemensam välfärd där både män och kvinnor ska finansiera sina egna kostnader för vård, skola, omsorg samt pension.

Folkpartiet har föreslagit sänkta löner genom startjobb för flyktingar. Jobbet ska ge 14-16 000 kronor månaden och arbetsgivaren behöver varken betala avtalade eller lagstiftade avgifter. Svenskt Näringsliv hävdar att det behövs vardagsjobb för att flera ska få arbete. Vardagsjobb betyder att de som har dessa jobb ska förenkla vardagen för de som har råd att köpa de tjänster som ska utföras. Det får som effekt att löner och villkor sänks för de som har likartade arbetsuppgifter. Det ökar samtidig löneutrymmet för de som högt avlönade jobb så att de får än mer pengar att förenkla sin vardag.

Löner på arbetsmarknaden fungera som stegar och sänks lönerna skapas nya pinnar långt under de som nu sätts via kollektivavtalen och förhandlingar. Vi tror att det är en dålig idé av tre skäl.

Läs hela artikeln här

DI Debatt: Lägre löner löser inte integrationsproblemen

 

Lägre löner har lyfts fram som ett sätt för invandrare att få jobb. Det är inte effektivt att sänka lönerna för en stor grupp med gymnasieutbildning för att öka sysselsättningen för en selektiv grupp med kort utbildning, skriver Dan Andersson, före detta chefsekonom på LO.

Asylinvandringen kommer att kosta. Nu pågår en flykt från ansvaret för notan. Långtidsutredningen visade nyligen att utrikesfödda med lika goda färdigheter som inrikes födda har samma chans att få jobb. Men det är bara en liten del av verkligheten.

Av tillskottet till befolkningen efter 2005 och som har förgymnasial utbildning, 80.000 individer, är mindre än en femtedel sysselsatta.

Utrikes födda kvinnor har även efter fem till nio år i Sverige bara 40 procent av inkomsten jämfört med kvinnor födda i Sverige.

Politikerna borde sluta klamra sig fast i föreställningen att arbetslösa som söker arbete intensivt får ett jobb.

Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson återkommer i samtal med medier ständigt till sänkta löner för att öka sysselsättningen för flyktingar. Men det finns ingen särskild arbetsmarknad för flyktingar. Sänkta trösklar leder till låga löner för alla jobb där arbetsgivarna lätt kan byta ut de anställda.

Erfarenheten från USA och Storbritannien visar att en liberaliserad arbetsmarknad innebär att mer än hälften av de anställda har fått se sina löner minska och begreppet ”Working poor” har fötts. Något som nu riskerar att bli verklighet också för miljoner svenskar.

Sänkta löner löser varken migrations- eller integrationsproblem, här är sex skäl:

 

Läs hela artikeln här

Daniel Swedin i Aftonbladet: Svensk fattigdom hotar demokratin

Nästan 80 procent av invånarna i Sverige och Danmark anser att man i allmänhet kan lita på andra människor. I länder som Frankrike och Ungern anser bara 20 procent det. I Serbien är det bara 8 procent.

Vad beror det på?

Den rimligaste förklaringen är att de skandinaviska länderna är relativt jämlika samhällen, med liten inkomstspridning, en utbyggd välfärd och små klyftor mellan rik och fattig.

Men den sociala tilliten – och därmed demokratin – är hotad.

Den menar den förre LO-ekonomen Dan Andersson i sin nya skrift”Tak för fattigdom – så skyddar vi demokratin”.

Politik spelar roll

Hotet är fattigdomen. Vi vet sedan tidigare är Sverige är ett av de rika länder där klyftorna ökar snabbast och där andelen fattiga ökar mest.

År 1990 – innan 90-talskrisen slog till – räknades sju av hundra svenskar som fattiga. Om bara 14 år kan det röra sig om så många som 19 av hundra.

Samtidigt finns det 156 miljardärer i vårt land och deras sammanlagda förmögenhet ligger i dag på ofattbara 1 800 miljarder kronor.

Vad beror de ökande klyftorna på? Det går att peka på den mystiska globaliseringen och ny teknik, men Andersson lyfter fram något mycket enklare: svensk politik.

Läs hela artikeln här

Krönika Skånska dagbladet: Snabbtåg eller storregioner

Hur Sverige ser ut i framtiden beror på ökningen av inkomsterna och det hänger samman med hur transporterna mellan orter fungerar. Det beror i liten grad på hur befolkningen är indelad i regioner. Regeringen har presenterat ett förslag om att dela in Sverige i storregioner bland annat för att lösa sjukvårdens problem. Men det är ingen lösning.

Om stora regioner ska fungera måste sjukvården fungera bättre i Skåne, Västra Götaland som är storregioner och Stockholms läns landsting än i mindre landsting som Östergötland, Kalmar och Jönköping. Väntetider i akutsjukvård är ett mått på fungerande vård. Väntetiden är längst i Uppsala, Skåne, Västra Götaland och Stockholm. Köerna är som kortast i Norrbotten vilket visar att det går att ha korta köer i små län som inte har ett utbildningssjukhus i närheten. Andra mått visar också att de mindre landstingen har bra sjukvård.

Läs hela krönikan här